Rädsla och feghet – den nya tidens ideal?

Jag gillar äventyrs- och actionfilmer. Ser dem med stort nöje som ett tidsfördriv. En trevlig stund framför datorn. Ibland kan jag kanske irritera mig över att hjältarna, som vanligen är män, är mycket lika varandra. För vad är det egentligen för skillnad på Indiana Jones och John McClane?  Det är schyssta snubbar som kan ta en hel del stryk och som ibland måste överskrida lagens gränser för att do the right thing, rädda världen och göra den till en bättre plats för alla människor.

Sigourney Weaver som Ellen Ripley, protagonisten i Alien-sviten. En av de första kvinnliga actionhjältarna. Bild från: http://en.wikipedia.org/wiki/File:Ellen_ripley.jpg

Trots att variationer finns är hjälte-stereotypen gammal som gatan. Vi kan härleda den genom historien. Även om alla dessa hjältar och hjältinnor, från Akilles och Jeanne d’Arc till Eowyn och Harry Potter,  skiljer sig på vissa punkter finns en minsta gemensamma nämnare. En hjälte, verklig eller fiktiv, har stort mod. I den mån de är rädda, övervinner de rädslan för att inte låta den styra sina handlingar. Det är i hög grad det som gör dessa karaktärer och i viss mån historiska personer till hjältar. Mod, oräddhet och handlingskraft har länge ansetts vara attraktiva egenskaper värda att eftersträva.

Därför förvånar det mig extra mycket att ett antal Internetanvändare den senaste tiden utan tvekan visar prov på rädsla och feghet på nätet. Kanske förlitar de sig på anonymiteten? I sig gör det dem ännu fegare, att de inte vågar stå för det hat de spyr ut. Dessutom misstänker jag att de trampat i klaveret, för idag är man ytterst sällan anonym på nätet. Väldigt mycket går att spåra.

Ett antal debattörer som kommenterar artiklar på DN:s hemsida lyckas naturligtvis vända den tråkiga historien med den 11-åriga flickan som tvingades av tåget till att allt är invandrarnas fel. Rasistiska kommentarer haglar. Jag anmälde faktiskt en av de värsta där kränkande uttryck användes och skrev i meddelandet att jag ansåg att DN borde överväga polisanmälan. Efter tragedin i Norge kunde man kanske förvänta sig att högerextrema, rasistiska debattörer skulle tänka ett steg extra innan de spyr ut sitt hat på nätet. Även om de inte har planer på att ta till våld själva är det uppenbart att sådant ger näring till andra, som kan tänkas ta till våld – och gör det. Men nejdå. Inte har de lärt sig något. Och jag börjar undra, är det inte dags att ta krafttag mot denna typ av diskussioner snart? Självklart har vi åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Men betyder det verkligen att man har rätt att skriva fördomsfulla, hatiska kommentarer på landets stora tidningars diskussionssidor? Av en enda anledning: att man själv är en rädd stackare!

Samma sak när det gäller genusinriktade diskussioner. I dagens Svenska Dagbladet läser jag om discjockeyn Towa Wellton som ville starta en debatt på Facebook om könskvotering inom discjockeybokningarna. Hon ville starta en debatt. För det har hon mottagit flera dödshot via mail och även fått anonyma telefonsamtal mitt i natten! Vad är det för fel på folk?

Feministiskt Initiativ i Västra Götaland drar samma parallell som jag. Hatet är detsamma och en del av de citat som finns i bloggen får mig verkligen att lyfta på ögonbrynen. Hat kan bero på flera saker. Men jag tror att det vanligen har två huvudingredienser: rädsla och okunskap. Är det det 21:a århundradets nya ideal?

Om någon som kan tänka sig göra en sådan sak eller skriver hatfyllda inlägg på nätet till äventyrs skulle läsa det här så undrar jag: vad är du rädd för? I en kultur där ridderlighet och mod så länge har varit utmärkande för en hjälte fascinerar det mig att så många inte drar sig för att visa sin feghet offentligt.

Filosofen och matematikern Hypatia (ca 360 - 415 AD), mördad i Alexandria av en kristen mobb som menade att hon bedrev omstörtande religiös verksamhet. Detalj från Rafaels målning "Skolan i Aten (1509-1510), Vatikanen. Bild från: http://en.wikipedia.org/wiki/File:Hypatia_Raphael_Sanzio_detail.jpg

Annonser

5 kommentarer

Filed under Arkeologi/historia, Jämställdhet

5 responses to “Rädsla och feghet – den nya tidens ideal?

  1. Fi i Västra Götaland

    Otroligt bra och viktigt om rädsla och okunskap!

    Läste nyss om en norsk politiker (även aktiv i bl.a. Stoppa islamiseringen av Norge) som gärna ville skjuta en regeringsmedlem för att sedan ta död på hela regeringen……..! En go´ fräck norsk gutt. Då. Men han blev inspelad. Busted. ”– ”Jeg beklager mine uttalelser på det sterkeste. Dette er ikke meg…..” Då blev han rädd, skraj. I solen spricker trollen.
    http://www.nrk.no/nyheter/distrikt/more_og_romsdal/1.7738657

    Hälsar
    Marita

  2. Bra att du kopplar främlingsfientlighet till rädsla. Jag har fått klara bevis på attd et är såd et förhåller sig de gånger jag diskuterat med rasister, även om de själva påstår sig inte vara det. En av debattörerna tyckte att EU skulle samla sin flotta i medlehavet och skjuta ner alla norrgående flyktingbåtar från Libanon, så de inte kom till Europa. Efter en stunds debatt förstod jag honom bättre. han var säker på att Sverige under hans livstid (han är något yngre än jag) skulle förvandlas till våldets Libanon. Om detta var hans framtidsvision kunde jag åtminstone förstå hans rädlsa, även om jag såg hur obefogad den var.

    Så nog är rädsla en bra beskrivning.

  3. Robin

    Visst finns det en massa idoter, sociopater och personer med vilt skenande odéer och ett stor behov av att ropa ut dem på nätet. Förr var det enda ställe i mainstreammedia där man verkligen såg den sortens sjövilda drapor tidningarnas insändarsidor: där kunde man möta den här kalle-ankaaktiga aggressiviteten, dessa vilt hopsnodda konspiratiosnteorier och överord. Men med internet har de här människorna fått helt nya öppningar ut på åsiktstorget. Det blir naturligtvis ofta helt pantade inlägg, men jag tycker nog att media ockås har ett stort medansvar, för de här kommentarutbrotten lånar mycket från hur krönikörer, ledarskribenter och mediabloggare (folk som själva är journalister) skriver numera. Det är samma mix av personagrepp, grova överdrifter, ”raljant” spånande och skruvade vinklar som timras upp på någon privat anekdot, sann eller påhittad.

    Hela tonläget i tidningar och TV har blivit enormt mycker mera PR-präglat, reklamifierat och styrt av att man vill projicera lämpliga bilder av vem det är som står bakom texten – och det där plockar internets mer eller mindre anonyma bylinetroll och kommentatorer genast upp. Media har ett ansvar på den punkten som de inte vill tala högt om, det är inte ett dugg mera acceptabelt att en krönikör med stor bildbyline svamlar på och insinuerar saker om en kändis eller skriver att ”människor som går på a-kassa invaderar våra nattklubbar och festar för statens pengar när de istället borde sitta hemma och söka jobb dygnet runt” (som en halvkänd skånsk nöjesjournalist skrev för några år sen, i uppenbart syfte att väcka uppseende) än att anonyma kommentatorer skriver att en lesbisk artist ”har fått suga för litet kuk” eller liknande. Men det är oftast bara det senare fallet som diskuteras i massmedia.

  4. Pingback: Ku Klux Klan 3.0 « Fi Västra Götaland

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s