Enastående offer?

Med tanke på inriktningen i den här bloggen kunde man förvänta sig att jag skulle vara ett mycket stort fan av dokumentärserien Enastående kvinnor som just nu går på SVT (eller SVT Play för min del). Jag har också mycket riktigt sett de tre avsnitt som visats hittills. Det första handlade om en av 1900-talets mest inflytelserika politiker, kinesiskan Soong May-ling. Det andra om en av de största kvinnliga företagarna och trendsättarna på 1900-talet, nämligen Coco Chanel och det tredje om Wallis Simpson.  I programinformationen på SVT Play kan man läsa följande om Enastående kvinnor:

”Enastående kvinnor, en faktaserie om några av 1900-talets stora kvinnliga ikoner, som ofta betalade ett högt pris för sin framgång.”

Och här kommer min fråga:

Varför måste programmen fokuseras så otroligt hårt på just det höga priset? Varför göra dessa kvinnor till offer?

Coco Chanel måste tveklöst vara en av de mest inflytelserika personerna i Västvärlden under hela 1900-talet. Hon förändrade modet på ett sätt som på var starkt bidragande till att en fullständigt annan kvinnobild skapades. Tidigare kläderna passiviserat kvinnan, gjort henne ofri.

Modeteckning från 1901. Knappast kläder att göra annat än ta det mycket lugnt i.

Chanel gjorde revolution och skapade ett mode för aktiva kvinnor. Kvinnor vars kläder inte hindrade dem att göra vad de ville. För detta förtjänar hon en plats i historieböckerna. Hur hade dagens mode sett ut utan Chanel? Det kan vi inte veta, men hennes inflytande var enormt.

Louise Lombard och Stella Gonet som systrarna Eliot i "The House of Eliot", en framgångsrik drama-serie från BBC (1991-1994). Jag misstänker att Coco Chanels historia var en manusförfattarnas inspirationskällor. Serien utspelar sig på 1920-talet och revolutionen har kommit. Kjolarna är kortare, korsetterna är borta och plaggen är lösa och lediga.

Det framgick för all del i programmet om henne, men oproportionerligt mycket tid lades på att tala om hennes ”törst efter kärlek” (eller hur det nu uttrycktes). ”Hon blev aldrig mer än älskarinna”, sade berättaren i programmets inledning. Och redan där klargjordes det:

Coco Chanel, en av förra århundrades största ikoner, innovatörer och företagare var misslyckad för att hon var kvinna och aldrig gifte sig.

Det är väl tydligt att livet för Coco Chanel (liksom för de flesta) gick upp och ner. Men varför sätta på henne offerkoftan? Sådana finns inte i Chanels kollektioner och det gjorde de inte under de mer än femtio år som Coco Chanel själv styrde sitt modeimperiums konstnärliga och affärsmässiga utveckling.

Även programmet om Wallis Simpson fokuseras i hög grad på hur illa det gick och vilket offer Simpson blev för det engelska kungahusets mobbing. Om det är det enda som finns att säga om henne, varför ta med henne i ett program som ska handla om enastående kvinnor?  Det finns gott om andra kandidater. Det sena 1900-talets kanske största kvinnliga ikon kunde t.ex. ha fått ett program:

Madonna

Fast det är klart, hon lever ju. Och hade väl stämt brallorna av produktionsbolaget om de gjort henne till ett offer.

Imorgon är det Agatha Christie. Och jag undrar om programmet kommer att handla mest om hur och varför hon blev världens genom tiderna bäst-säljande romanförfattare eller om hon kanske fick ett sammanbrott när hennes förste man träffade en annan.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Film/TV, Populärkultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s