Texter som förändrat världen

Ja, när man tänker på sådana är det vanligen religiösa skrifter eller politiska manifest det gäller (ibland är jag inte helt klar över var gränsen mellan de två kategorierna går). Men faktiskt finns det också skönlitterära verk som har bidragit till att stora förändringar gjorts. Svenska Dagbladet uppmärksammade idag att det är 200 år sedan Harriet Beecher Stowe (1811-1896), författaren till Onkel Toms stuga (1852), föddes i en understreckare skriven av Nalle Valtiala.

Jag måste säga att jag tycker det var ett bra initiativ. Beecher Stowes skrev en bok som starkt bidrog till att förändra världen eller i alla fall USA. Men understreckaren ger en besk eftersmak. Valtiala hänger sig mest åt andra (mäns) häcklande beskrivningar av Beecher Stowe. Han benämner Onkel Toms stuga som ”lyckokast”, beskriver generellt författaren ganska nedlåtande och levererar följande häpnadsväckande uttalande:

”Hos Harriet fanns en genetisk disposition för stora utspel till mänsklighetens fromma.”

Helt seriöst, tror någon verkligen på något sådant? Att vi föds med genetisk disposition för stora utspel? Jag blir mållös! Kan det inte vara så enkelt att en kvinna, precis som en man, kan drivas av en vilja, ha en vision som inte behöver ha med arv att göra? Att denna gamla syn på mannen som kulturens skapare och bärare och kvinnan som en naturvarelse som bara följer arv och impulser slipper igenom i SvD:s kulturdel är skrämmande.

Men nu har jag inte tänkt ägna det här utrymmet åt att såga SvD:s understreckare (även om jag plötsligt fick god lust). Istället skall dagens inlägg ägnas åt en annan kvinna som skrev en annan bok som förändrade världen, eller i alla fall England. Hennes namn var Anna Sewell (1820-1878) och boken hette Black Beauty (1877, Vackra Svarten på svenska).

Förstautgåvan av Black Beauty. Bild från Wikimedia Commons.

Onkel Toms stuga var efter Bibeln 1800-talets bäst säljande bok med 300000 exemplar bara första året. Black Beauty har å sin sida utvecklats till en av de bäst säljande böckerna genom tiderna. Nu ligger siffrorna någonstans mellan femtio och hundra – miljoner sålda exemplar. Denna berättelse om en häst lanserade ett nytt berättartekniskt grepp. Hästen var protagonisten. Hela romanen är skriven i första person singularis. Och konceptet blev lyckat.

Anna Sewell var sjuklig bl.a. efter en olycka i ungdomen. Hon dog ett knappt halvår efter att romanen, som är den enda hon någonsin publicerade, gavs ut. Hon hann uppleva sitt verks omedelbara succé, men inte efterspelet. Med Black Beauty fick den rörelse för att behandla djur på humana sätt som sedan några årtionden växte i England ett kraftfullt vapen. Hästens berättelse tog tag i läsarna. Hundratusentals exemplar av Black Beauty distribuerades för att lära människor ta bättre hand om hästar. Och boken fick genomslag. På en sida med intressanta, historiska foton på djur hittade jag det här:

Sewell kritiserade hårt användande av stuptygel, som höll upp vagnshästarnas huvuden. Fotona är från 1909.

Anna Sewell sägs ha skrivit  sin bok för att ändra människors inställning till hästar. Med facit i hand lyckades hon definitivt skapa det mest kraftfulla debattinlägget för hästarnas väl och ve någonsin.  Och boken Black Beauty läses av nya generationer, även om vi idag inte riktigt förstår bakgrunden.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Litteratur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s