Ayla, Auel och Angélique

I min hand fick jag häromdagen The Land of Painted Caves av Jean M. Auel. Boken är sista delen i den serie som på engelska heter Earth’s Children men i Sverige vanligen kallas Grottbjörnens folk efter den första boken som kom 1980.

Jag har ännu bara hunnit några kapitel och den är 750 sidor så det lär ta sin tid. Nästa vecka åker jag på konferens till Orkney och då får Ayla följa med som ressällskap.

Japp, jag har inga problem att ta med en bok i en serie som lite nedlåtande ibland kallas ”stenåldersporr” som min kvällslitteratur när jag ska på arkeologikonferens. Jag menar nämligen att Jean M. Auel har gjort något riktigt bra med sin bokserie. Hon har gjort istidsmänniskorna till människor. Moderna människor med känslor och visioner precis som vi. Borta är den gamla, mossiga, könsstereotypa bilden där männen släpar kvinnorna i håret in i grottan. Här har vi något helt annat och för det tycker jag att man kan hissa böckerna. Auel vågar ge en annan bild av den här mycket långa epoken av människans tidiga historia.

Som arkeolog är jag inriktad på betydligt senare tider. Men just om hur djuren kom till människan har jag faktiskt lite koll på eftersom jag hållit på med förhållandet mellan människa och djur, främst hästar. Och här har vi ett lysande exempel på hur Auel vänder på steken. Det förutsätts ofta att hunden och hästen har tämjts av män, men sanningen är att ingen jäkel har en aning, för det finns inga källor. Heja Ayla! Du är ryttarinna ganska många årtusenden för tidigt, men varför skulle inte kvinnor vara hästtämjare?

Sedan kan jag väl tycka att Ayla som hjältinna är lite för god och duktig för min smak. Som ung var jag helt frälst i 1950- och 1960-talens stora succé inom genren historiska romaner med erotiska inslag (dit jag även räknar Auels böcker – för inte är det porr!), nämligen Angélique av Anne Golon. Ja Anne Golon. I Sverige och flera andra länder heter författaren Sergeanne Golon, för Annes man som gjorde researchen måste ju få sitt namn med på omslaget… Undrar hur det sett ut om det varit ombytta roller? Hur som helst så är Angélique en hjältinna mer i min smak då man ibland tar sig för pannan och suckar ”Men hur tänker du nu?” Och ändå gillar man henne. Mamma (som inte läst böckerna) var upprörd, för hon tyckte att det var skräplitteratur och att jag, som redan då ansåg mig vara feminist, inte borde läsa böcker där kvinnor objektifierades. Såhär i efterhand tycker jag att det är precis vad tonårstjejer kan behöva läsa – böcker om kvinnor som trots svåra förhållanden tar kontroll över sina liv och bygger upp dem igen. Låt vara att både Ayla och Angélique (framför allt den senare) anser sig behöva en man, det är kanske inte så pedagogiskt. Fast å andra sidan visar deras handlingar hela tiden att de inte gör det.

Så HEJA Ayla och Angélique! Ni är fiktiva men får idag vara representanter för de mängder av riktiga Aylor och Angéliquer som historien vimlar av, men som ständigt ”glöms bort” i skolböcker och annat. För kvinnor har ju inte bidragit till samhällsförändringen, NEJ DÅ!

(Jag tror alla förstår att den sista meningen var ironisk.)

Michelle Mercier som Angélique i en av de filmer som gjordes på 1960-talet.

Annonser

5 kommentarer

Filed under Arkeologi/historia, Litteratur

5 responses to “Ayla, Auel och Angélique

  1. Cissi

    Ännu ett bra bloggskrivande av dig! Heja Anneli!

  2. Jag skulle nog faktiskt hålla med de som kallar Grottbjörnens folk för stenåldersporr. Framförallt Stäppvandringen vill jag minnas innehöll jakt-natur-sex-jakt-natur-sex i en oändlig loop. MEN jag vill ändå inte helt avfärda böckerna… Dels har du helt rätt! =) Sen har jag väldigt starka minnen förknippade med böckerna… Som liten (10-12?) hittade jag just den serien i min mormors bokhylla och fastnade omedelbart. Sen läste jag serien om och om igen under några års tid! Och jag vill fortfarande påstå att det finns mycket bra i den! Jag stör mig inte så mycket på allt sex… det är värre att Ayla är övermänskligt duktig och uppfinner/upptäcker typ allt. :S

    • Jag håller med om att det är mycket sex och det stör inte mig heller. Får väl erkänna att jag gillar böcker med ganska stort inslag av erotiska scener. Men ibland tycker jag att de blir för långa och lite för ingående hos Auel. Men – det jag främst reagerar på är ordet ”porr”. Jag gör väldigt stor skillnad på ”porr”, som jag ser som objektifierande och ensidigt riktat och ”erotik” som jag tolkar som en kommunikation. Erotik är sensuellt, porr är så långt från det sensuella och sinnliga det går.

      Ungefär så… Men jag har insett att distinktionen kanske är egenpåhittad. Eller inte. För mig känns böcker som kallas ”stenåldersporr” definitivt något jag kan slippa läsa, men heter det istället ”historisk roman med erotiska inslag som utspelar sig under stenåldern” är det en helt annan historia.

      • Ja, skillnaden mellan ”porr” och ”erotik” är inte helt lätt att sätta ord på… Personligen ser jag inget negativt i det förra ordet! Skillnaden för mig är att erotik inte behöver inkludera sex, och porr inte behöver inkludera känslor. =) Och eftersom Auel skriver så vääääldigt långa och ingående sexscener där det fysiska spelar så stor roll, så skulle jag klassa det som porr. Även om det dessutom handlar om kärlek och känslor. Men som sagt, det är ju bara min syn på saken! (Sen är ju självklart ordet ”stenåldersporr” en aning skämtsamt…!)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s